Ny början
Det är alltså här jag kommer att skriva från och med nu:
http://lepique.wordpress.com/
Önskelista
Ja, en tekanna vore också bra att ha. En sådan där fin med ett litet öra vid locket.
Dagens citat
Självömkan
Kisande och gråtande försökte jag genomföra morgonbestyren i hopp om att det snart skulle gå över. Men ack, kisande och gråtande fick jag senare ta mig till Vårdcentralen för att få bekräftat att det handlade om en infektion så att jag skulle kunna få droppar.
Fabror doktorn var snäll och gav mig lokalbedövning som gjorde väldigt ont att droppa i ögat men som gjorde att mitt svullna öga kändes som en svullen bulle som stack ut ur hjässan och inte hade något med mig att göra. Det var bra.
Så, här sitter jag nu och tycker synd om mig själv. För att få lite extra medlidande tänkte jag hitta en bild på en riktigt obehaglig ögoninfektion. Så jag gjorde som vi alla gör i googleage, jag googlade. Sökord: ögoninfektion. Resultat:
Öh, jag, öh, jo så att, alltså, öh
Om man då dessvärre varit i form en dag och råkat säga något som man för tillfället förstod och hade formulerat på ett fint och pedagogiskt sätt finns risken att man återigen förväntas förklara något.
Problemet, en dag som denna, är att det inte fungerar särskilt väl. Jag insåg inte vad det var jag skulle förklara för att sedan inte komma på några bra ord att bygga en funktionell mening av. Inte några. Jag satt och var dum i huvudet. Jag stakade fram några osammanhängande ord men var mest dum i huvudet. Så jag gav upp.
Vår föreläsare såg riktigt besviken ut när han sa att jag ju kunnat förklara det så bra så sist och jag insåg att det kanske hade varit bättre att vara dum i huvudet i början för att sedan bli bättre. Eller så slutar man när man är på topp, jag borde gått hem och sovit istället för att sitta där och vara dum.
Tre gubbar
Tre gubbar bakade pepparkakor.
Vi hade säkert fått jättemycket fina pepparkakor om Herrn som skötte ugnen bara hade vetat när man ska ta ut dem ur ugnen. Men huvudsaken är ju att man har trevligt när man bakar och att degen är god. Som tur var var det de där fula som man ändå inte velat äta som blev brända. De var så fula att de inte ens får avbildas.
Att tala först och tänka sen.
- Och så fick jag gula febern. Alldeles gratis!
Vilka fina sjukhus de har på Trinidad. Gratis gula feberspruta till alla glada, lättlurade turister.
Nu låser jag, nu känner jag på dörren, nu är den låst. Den är låst. Låst.
Jag har hört att det nu finns en diagnos även för allmän ångest. Väntar bara på att en läkare ska ge mig diagnosen så att jag kan medicinera bort den istället för att ta itu med den. För vem hinner med sånt?
Det konstiga med denna sjukdom är att den smittar. Jacob brukar allt som oftast skratta åt mig när jag springer tillbaka till lägenheten för att kolla spisen, kaffekokaren och om dörren är låst. Det var också av denna anledning jag i veckan fick ett sms där han skrivit:
"Haha"
På detta svarade jag, när jag satt och vred mig på spårvagnen och funderade på om jag borde vända och åka hem för att kolla om spisen verkligen var avstängd:
"Vadå haha? Tänk om spisen är på då?"
"Sluta, nu blir jag ju nojig" skrev han som brukar håna mig och mitt närminne. Han som brukar fråga mig hela vägen till vagnen om jag verkligen låste bara för att kunna skratta när jag väl vänder tillbaka för att dubbelkolla.
Vi övergick från sms:andet till ett telefonsamtal och diskuterade vad som skulle hända om en platta stod på i tolv timmar utan någonting som kunde avleda värmen. Jag funderade på om jag verkligen kunde säga: ursäkta att jag är sen men jag var tvungen att åka hem för att kolla om spisen var avstängd. Risken är ju att det skulle låta lite konstigt. Därför åkte Jacob hem istället. Skrattar bäst som skrattar sist.
För övrigt var spisen faktiskt avstängd.
80-talist, javisst!
Det gjorde den här fröken.
Gångvett
När jag blir trött får jag tunnelseende och vill hem. Så var fallet idag. Det var mörkt, precis som det varit hela dagen eftersom någon bestämde sig för att dra ner rullgardinen och tömma haven över Göteborg. Jag hade suttit och nickat till under hela föreläsningen och gick så och gnällde i min mobiltelefon över livets alla bekymmer. Plötsligt såg jag, när jag tittade upp från vattenpölarna på marken, att min spårvagn stod på hållplatsen. Vänta, säger jag till min hobbyterapeut i luren och springer.
Då hör jag det där gälla ringet som får alla att stanna upp och kolla efter den nonchalanta idioten som tror att han/hon kan gå mitt i vägen och förväntar sig att alla stannar.
Ja, idioten var jag. Jag såg bara min spårvagn och inte vagnen som var på väg in i mig. Det var tur att jag trots tröttheten av ren reflex måste hoppat bakåt, jag minns inte riktigt hur jag kom undan för chocken kom efter en liten stund.
Lite gångvett som Petter försökt lära mig under ett antal år:
Hur man går på gatan för att inte vara i vägen för alla stressade människor: högerregeln!
Hur man tittar innan man springer över vägen: vänster, höger, vänster, höger, trottoarkanten (man vill ju inte snubbla om den är hög).
Hur man stannar utan att riskera att någon går in i en: stanna inte så fort du ser något fint, gå intill kanten så riskerar du inte att vara i vägen lika mycket. Försök att inte stanna för plötsligt, tänk på att reaktionstiden ligger på ungefär en sekund. Se dig omkring före du stannar.
Det gäller att hålla ögonen öppna för kandidater
- Jag tror jag har vunnit hans hjärta nu, säger hon när vi ligger nerbäddade i sängarna och borde sova för längesedan eftersom mamma en gång i tiden sa att man blir trött om man inte går och lägger sig i tid.
- Jaha... Hur gammal är han då? frågar jag.
- Han är fem år, säger hon och berättar skrattande lycklig om hur charmig hennes nya kärlek är.
- Det skiljer ju bara femton år, säger hon sedan. Men vadå, jag kan lura dem ganska lätt. Jag säger bara att jag är fem år och så tror de på det. Eller så frågar de: "har du börjat på den här förskolan"?
Det där man pratar om att göra men aldrig gör
Ett stycke berusad man på spårvagnen gjorde just det där. Han hostade rakt ut, lutade sig fram mot den stackars mannen framför, och sa:
- Det är svininfluensan.
Att vilja ha bara för att man kan få
- Ja vij ha... hmm, jussin! säger den lilla och pekar på sådana där små russinpaket jag brukade få när jag var liten för att jag skulle hålla mig tyst i kyrkan.
- Men du tycker ju inte om russin, säger kvinnan.
- Nä, svarar den lille kort men med samma entusiasm som förut.
Svaret på allt
Bhopal
http://www.youtube.com/watch?v=Xz-BfXLjQ9c
Intressant kuriosa: Dow Chemicals köpte Union Carbide 2001, det var Dow Chemicals som sålde gifterna till Dole. I avtalet med Dole avsade sig Dow Chemicals allt ansvar för eventuella katastrofer - anledningen till att det nu är Dole som står vid skampålen efter dokumentären Bananas. Arbetarna som Bananas handlar om lider av precis samma skador som människorna i Bhopal gjorde för 25 år sedan och än idag.
Anywhere but here
"We can se a tunnel at the and of the tunnel."
Har vi inte en underlig oförmåga att njuta av nuet? Egentligen älskar jag ju höstmörker, regn, te, stickat och levande ljus. Men just nu älskar jag bara tanken på en höst i Prag.
Hradčany
Konservativ fritänkare
Jag vill hellre skriva om Trasdockorna som jag lyckats få tag i. Det var nämligen så att jag full av förväntan satte på ett avsnitt och när det började ryggade tillbaka. Ja, jag hoppade i taket samtidigt som min haka studsade i golvet. Anledningen var att de sjöng på engelska. Jag väntade mig "Att va söta men lika som bär va e de å ha... lite annorlunda e väl inge fel å va" men fick sången på engelska.
I vanliga fall är jag en fascist som avskyr allt vad dubbning heter men jag insåg genast att i det här fallet giljotinerades min nostalgi på ett väldigt brutalt sätt och det var nostalgitrippen jag var ute efter.
Jag brukar vilja betrakta mig själv som en modern och nytänkande människa, men för att vara en sådan är jag extremt konservativ när det gäller vissa saker. Julafton måste alltid vara som det alltid har varit, rör någon mina barnprogram gråter jag (för när jag var liten var barnprogrammen bra till skillnad från idag), födelsedagen ska firas på samma sätt och med en likadan tårta som när jag var fem. Jag vill vara tillsammans med en gentleman, som bär mina väskor, i mitt jämlika förhållande och jag tänker inte fria (på den punkten var min mor något mer modern än vad jag är). Jag får panik när jag tänker på att mina barn kanske inte kommer att få samma uppväxt som jag fick... listan är lång. Förmodligen alldeles för lång för att mina högtflygande tankar om min egen moderna person ska kunna betraktas som verklighetsbaserade.
Vintern när jag var liten, riktig snö och jämn is på Viskan som svämmar över varje vinter.
Påsen
Jag vet att likheten kanske inte är slående men det är just det att den inte var menad som gör det hela så roligt. Petter är helt klart den otecknade vuxenfilmsversionen av Påsen. Om någon nu skulle göra en vuxenfilmsversion.
Jag är en tjuv
Någon hade glömt sin dator på spårvagnen. Spårvagnschauffören gick runt och letade och frågade om någon hade sett en laptopväska, utan reultat. Men jag hade med mig min. När chauffören gick förbi och frågade såg jag hur folk i närheten sneglade på min väska. När jag skulle gå av såg jag hur de sneglade. Jag ville vända mig om i dörren och ropa att jag inte är någon tjuv, att datorn är min och att jag kan bevisa det.
Som tur var så avstod jag, det kunde ha blivit ungefär lika konstigt som en gång när jag skulle köra en kollegas bil från jobbet.
Den stod parkerad i ett parkeringshus och jag lyckades självklart sätta igång larmet. När det väl gått igång ville det inte heller sluta, det verkade inte spela någon roll vilka knappar jag tryckte på på den lilla kontrollen. Trots att tjutet från bilen ekade mellan cementväggarna så att håren längst in i öronsnäckan gick av på mitten, kunde jag höra att någon kom. Det var ett äldre par som tittade frågande på den stressade, svettiga lilla människan som tryckte frenetiskt på en kontroll och sedan i panik ryckte i dörrhandtaget. Eftersom situationen kändes lite pinsam och jag ville förklara mig sa jag, utan att tänka efter:
- Det är inte min bil.
"Svensk är man när man är född här med svenska föräldrar"
I kommentarerna till artikeln förs en livlig diskussion med mer eller mindre genomtänkta argument, men detta tog ändå priset: "Snälla nån, bara för att man kommer hit blir man inte svensk! Svensk är man när man är född här med svenska föräldrar."
Hur många av oss är svenskar i sådana fall?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6101818.ab