Vem blir inte glad för en tom plånbok?
Jaha, såhär såg det ut för en vecka sen och nu är det bara grått. Jag är beredd att slå vad om att det blir en grå jul i år, igen. Sen kommer väl vintern när man väl slutat hoppas och börjat längta efter våren istället.
Nej, jag är inte pessimistisk, jag är realist. Som man ju ska säga om man vill leka cynisk samhällskritiker/pessimist. Eller nej just det; realist.
Jag fick ett brev från min kära hemkommun igår, där stod att de hade betalat ut för mycket lön till mig och jag har alltså till den 28 december på mig att betala tillbaka 2600 kronor. Självklart gjorde jag ett glädjeskutt så att jag slog huvudet i taket, sen firade jag med tårta. Det här går nog jättebra när man lever på studielån och hade tänkt köpa, i alla fall några, julklappar.
Så, nu har jag spytt lite ilska, jag ska genast bli en gladare människa.
"Det handlar inte om hur man har det utan om hur man tar det." Tårta kanske inte vore helt fel...
Att dränka sig i nostalgi
Det är lustigt med julen, man har sina traditioner som man följer vare sig man känner för det eller inte. Allt för att uppfylla nostalgins alla klyschor för att den rätta julkänslan ska infinna sig. Alltså; den man hade när man var liten.
Var hos mamma och pappa i måndags och bakade pepparkakor, som vanligt åker den där hemska julskivan med Carola på. Den som alla avskyr men som vi måste lyssna på bara för att det ska vara så. Man stoppar munnen full med deg så fort kameran är i närheten bara för att det ska vara så. Samma sak med att förstöra åtminstone någon av de andras pepparkakor, att åtminstone på en plåt lägga en pepparkaka som ska föreställa en bajskorv. Den enda anledningen, jag kan tänka mig, till att man håller på så här är att vi alla har en föreställning om hur julen ska vara som grundar sig i någon av de där perfekta jularna, då det minsann alltid var snö, som man upplevde när man var liten. Sen vet jag inte om alla bakar bajskorvar men det hör till den låga nivån på humorn i min familj.
Var hos mamma och pappa i måndags och bakade pepparkakor, som vanligt åker den där hemska julskivan med Carola på. Den som alla avskyr men som vi måste lyssna på bara för att det ska vara så. Man stoppar munnen full med deg så fort kameran är i närheten bara för att det ska vara så. Samma sak med att förstöra åtminstone någon av de andras pepparkakor, att åtminstone på en plåt lägga en pepparkaka som ska föreställa en bajskorv. Den enda anledningen, jag kan tänka mig, till att man håller på så här är att vi alla har en föreställning om hur julen ska vara som grundar sig i någon av de där perfekta jularna, då det minsann alltid var snö, som man upplevde när man var liten. Sen vet jag inte om alla bakar bajskorvar men det hör till den låga nivån på humorn i min familj.
Hjälmar och konstiga frisyrer
Idag hände något med spårvagnen som stod framför oss på Drottningtorget, varför vi blev stående i över en kvart. När slutligen föraren sa att de som skulle till Bergsjön kunde hoppa på sjuan som kom på spåret bredvid orsakade detta en folkrusning till nyss nämnda vagn. Vagnen blev således väldigt full och packade som sillar stod vi och tappade balansen tillsammans varje gång vagnen bromsade eller gasade. En förskoleklass klev på vid en station och jag kunde inte låta bli att fundera över varför ett av barnen bar ishockeyhjälm. Slutsatsen drog jag när hela förskoleklassen tjöt och höll på att ramla ihop i en stor hög när vagnen körde igång; alla borde faktiskt ha hjälm på spårvagnen. För när föraren gasar eller bromsar är vi alla utan nåd utlämnade åt gravitationen och rörelsekraftens gemensamma viljor.
Något annat jag fann lite lustigt var frisyren på en man som stod en bit från mig, hans hår såg ut som när någon som brukar klippa häckar med motorsåg har bytt bransch för att prova lyckan som frisör. Jag hade lust att lägga en bok på huvudet på honom för att se om den låg kvar, eller åtminstone för att se om det verkligen var helt rakt. Jag förbjöd mig själv att stirra och efter en stund kunde jag faktiskt flytta fokus till någon annan, en medelålders herre i sjukt snygg rock klev på och döm om min förvåning när denne vid första anblick moderiktige man hade hockeyfrilla. Jag bara antar att alla förstår det orimliga i utstyrseln.
Något annat jag fann lite lustigt var frisyren på en man som stod en bit från mig, hans hår såg ut som när någon som brukar klippa häckar med motorsåg har bytt bransch för att prova lyckan som frisör. Jag hade lust att lägga en bok på huvudet på honom för att se om den låg kvar, eller åtminstone för att se om det verkligen var helt rakt. Jag förbjöd mig själv att stirra och efter en stund kunde jag faktiskt flytta fokus till någon annan, en medelålders herre i sjukt snygg rock klev på och döm om min förvåning när denne vid första anblick moderiktige man hade hockeyfrilla. Jag bara antar att alla förstår det orimliga i utstyrseln.
