Att vara barn i en vuxen kropp

Vi hade någon slags examination i statistik idag. Eftersom jag inför lektionen i fredags hade diskuterat ämnet med min bror var jag den dagen i relativt bra form. Idag var den något sämre. Sådär som det kan bli om kroppen har slut på ork och man förväntar sig en stunds ostörd halvdvala under genomgången.

Om man då dessvärre varit i form en dag och råkat säga något som man för tillfället förstod och hade formulerat på ett fint och pedagogiskt sätt finns risken att man återigen förväntas förklara något.

Problemet, en dag som denna, är att det inte fungerar särskilt väl. Jag insåg inte vad det var jag skulle förklara för att sedan inte komma på några bra ord att bygga en funktionell mening av. Inte några. Jag satt och var dum i huvudet. Jag stakade fram några osammanhängande ord men var mest dum i huvudet. Så jag gav upp.

Vår föreläsare såg riktigt besviken ut när han sa att jag ju kunnat förklara det så bra så sist och jag insåg att det kanske hade varit bättre att vara dum i huvudet i början för att sedan bli bättre. Eller så slutar man när man är på topp, jag borde gått hem och sovit istället för att sitta där och vara dum.