Gångvett
Jag kommer förr eller senare att bli påkörd av ett fortskaffningsmedel.
När jag blir trött får jag tunnelseende och vill hem. Så var fallet idag. Det var mörkt, precis som det varit hela dagen eftersom någon bestämde sig för att dra ner rullgardinen och tömma haven över Göteborg. Jag hade suttit och nickat till under hela föreläsningen och gick så och gnällde i min mobiltelefon över livets alla bekymmer. Plötsligt såg jag, när jag tittade upp från vattenpölarna på marken, att min spårvagn stod på hållplatsen. Vänta, säger jag till min hobbyterapeut i luren och springer.
Då hör jag det där gälla ringet som får alla att stanna upp och kolla efter den nonchalanta idioten som tror att han/hon kan gå mitt i vägen och förväntar sig att alla stannar.
Ja, idioten var jag. Jag såg bara min spårvagn och inte vagnen som var på väg in i mig. Det var tur att jag trots tröttheten av ren reflex måste hoppat bakåt, jag minns inte riktigt hur jag kom undan för chocken kom efter en liten stund.
Lite gångvett som Petter försökt lära mig under ett antal år:
Hur man går på gatan för att inte vara i vägen för alla stressade människor: högerregeln!
Hur man tittar innan man springer över vägen: vänster, höger, vänster, höger, trottoarkanten (man vill ju inte snubbla om den är hög).
Hur man stannar utan att riskera att någon går in i en: stanna inte så fort du ser något fint, gå intill kanten så riskerar du inte att vara i vägen lika mycket. Försök att inte stanna för plötsligt, tänk på att reaktionstiden ligger på ungefär en sekund. Se dig omkring före du stannar.
När jag blir trött får jag tunnelseende och vill hem. Så var fallet idag. Det var mörkt, precis som det varit hela dagen eftersom någon bestämde sig för att dra ner rullgardinen och tömma haven över Göteborg. Jag hade suttit och nickat till under hela föreläsningen och gick så och gnällde i min mobiltelefon över livets alla bekymmer. Plötsligt såg jag, när jag tittade upp från vattenpölarna på marken, att min spårvagn stod på hållplatsen. Vänta, säger jag till min hobbyterapeut i luren och springer.
Då hör jag det där gälla ringet som får alla att stanna upp och kolla efter den nonchalanta idioten som tror att han/hon kan gå mitt i vägen och förväntar sig att alla stannar.
Ja, idioten var jag. Jag såg bara min spårvagn och inte vagnen som var på väg in i mig. Det var tur att jag trots tröttheten av ren reflex måste hoppat bakåt, jag minns inte riktigt hur jag kom undan för chocken kom efter en liten stund.
Lite gångvett som Petter försökt lära mig under ett antal år:
Hur man går på gatan för att inte vara i vägen för alla stressade människor: högerregeln!
Hur man tittar innan man springer över vägen: vänster, höger, vänster, höger, trottoarkanten (man vill ju inte snubbla om den är hög).
Hur man stannar utan att riskera att någon går in i en: stanna inte så fort du ser något fint, gå intill kanten så riskerar du inte att vara i vägen lika mycket. Försök att inte stanna för plötsligt, tänk på att reaktionstiden ligger på ungefär en sekund. Se dig omkring före du stannar.
Kommentarer
Postat av: kar
check
Trackback
