Kom så gråter vi tillsammans

Nu har jag äntligen förstått varför jag alltid gråter till filmer. Min känslosamhet går alltså i släkten. Det märktes under The Holiday då min moster satt och snyftade och torkade ögonen med servetten. Hon berättade även om hur hon med en förskoleklass hade varit på skolbio och sett en tecknad film om en liten anka. Den hade slutat fantastiskt lyckligt. Sådär lyckligt att man inte kan hålla tårarna tillbaka.

Idag satt vi där och torkade ögonen tillsammans, min mor såväl som min moster och hennes man, min kusin och jag. Med blanka ögon gjorde vi tafatta försök att skratta bort det hela.

Det var i alla fall skönt att upptäcka att jag inte är ensam. Att inte alltid vara apan i buren som alla förväntansfullt tittar på så fort en film blir lite sorglig eller sådär sentimentalt lycklig.

Petter har till och med gått och hämtat sin syster för att hon skulle få se mig när jag i djup sorg kastade mig fram och tillbaka i soffan till eftertexterna på Crouching tiger, hidden dragon, trots att jag sett den ett flertal gånger förut.


För övrigt tror jag att baconfeber får vara dagens ord. Det är tur att Vårdguiden anpassar sig efter dagens facebookande generationer. Svininfluensa är inget lika tufft ord.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0