En gammal diskussion
Jag blir frustrerad av diskussionen kring den nya ICA-reklamen. Läste en blogg där tjejen frågade sina läsare om de ansåg att reklamen var kränkande eller inte och där hon kallade Jerry, den nya praktikanten, för utvecklingsstörd.
För det första så har vi väl skrotat begreppet utvecklingsstörd för längesedan? För det andra blir diskussionen i sig kränkande eftersom man diskuterar huruvida det är okej eller ej att visa upp en funktionshindrad människa i TV och visa de reaktioner som funktionshindrade ofta utsätts för.
När jag först såg reklamen funderade jag på huruvida den var menad att vara rolig eller inte, men insåg snart att den ska få oss att tänka efter. Hur hade jag själv reagerat?
Diskussionen känns som tagen från 30-talets rasistiska samhälle fast den idag handlar om en annan grupp människor som vi "vanliga" människor länge har distanserat oss ifrån. Vad är det för behov som får oss att placera in alla människor i fack efter utseende, etnicitet och kultur? Detta behöver inte vara ett problem om man inte, som vi alla så ofta gör, också graderar grupperna.
Om man nu ska gradera så borde ju den lyckligaste gruppen människor vara den som alla andra har mest att lära av, och de flesta människor med Downs syndrom som jag har träffat har varit lyckliga, förnöjsamma människor. Människor värda respekt och beundran.
Här finns reklamen:
http://www.youtube.com/watch?v=51xyUO0_lfM
För det första så har vi väl skrotat begreppet utvecklingsstörd för längesedan? För det andra blir diskussionen i sig kränkande eftersom man diskuterar huruvida det är okej eller ej att visa upp en funktionshindrad människa i TV och visa de reaktioner som funktionshindrade ofta utsätts för.
När jag först såg reklamen funderade jag på huruvida den var menad att vara rolig eller inte, men insåg snart att den ska få oss att tänka efter. Hur hade jag själv reagerat?
Diskussionen känns som tagen från 30-talets rasistiska samhälle fast den idag handlar om en annan grupp människor som vi "vanliga" människor länge har distanserat oss ifrån. Vad är det för behov som får oss att placera in alla människor i fack efter utseende, etnicitet och kultur? Detta behöver inte vara ett problem om man inte, som vi alla så ofta gör, också graderar grupperna.
Om man nu ska gradera så borde ju den lyckligaste gruppen människor vara den som alla andra har mest att lära av, och de flesta människor med Downs syndrom som jag har träffat har varit lyckliga, förnöjsamma människor. Människor värda respekt och beundran.
Här finns reklamen:
http://www.youtube.com/watch?v=51xyUO0_lfM
Kommentarer
Trackback
