Att vara barn i en vuxen kropp

Eftersom vi ska skriva om en rättegång är en av förutsättningarna att faktiskt besöka en. För att besöka en är det nödvändigt att ta reda på när någon lämplig äger rum och därefter begära ut handlingar för denna. På Mölndals Tingsrätt skulle de visst vara trevliga, det finns till och med en anslagstavla med de mål som kommer upp. Det visar sig dock endast vara dagens mål som finns med på lappen på anslagstavlan. Bland rattfyllor och fortkörningar fanns: "Angående olovlig föfrlyttning i sidled".

Således kände vi oss nödgade att fråga kvinnan i informationen om hon kunde tänkas ha någon information kring rättegångar nästa vecka. Hon verkade inte alltför glad att se oss. Det var otroligt jobbigt för henne att tvingas ringa vaktmästaren då vi ville ha handlingar kring två intressanta mål. Han svarade inte och hon bad oss vänta.

Efter ungefär tjugo minuter kommer en farbror och sätter sig inne hos kvinnan i informationen. När de haft kafferep en stund bestämmer vi oss för att be henne ringa vaktmästaren igen.
- Ursäkta?
- Vem vill ni prata med? frågar farbrorn.
- Ja, vi skulle vilja prata med vaktmästaren.
- Det är jag, säger farbrorn som suttit alldeles nära oss i tjugo minuter utan att informationstanten brytt sig om att säga något.

När vaktmästaren har varit borta i nästan en halvtimma går vi återigen till informationstanten.
- Ursäkta, vet du hur lång tid det här kan ta? Vi behöver snart gå.
Vid det här laget har vi varit där i en och en halv timme.
- Ja, det tar ju så lång tid det tar, säger hon med monoton röst och börjar räkna upp allt han måste göra:
- Han måste leta upp rätt papper, kopiera, häfta ihop och sätta tillbaka mappen.
- Nej, men, kan vi kanske komma tillbaka på måndag? frågar vi.
- Så lång tid tar det ju inte, säger informationstanten och tittar granskande på oss. Blicken skvallrar om att hon ifrågasätter vår intelligens.
Jo, vi trodde ju att han skulle springa runt i arkivet och leta hela helgen.