Att vara barn i en vuxen kropp

Idag antog middagen något barbariska former eftersom det var kräftor som stod på menyn. Kräftstjärtar och klor studsade mot väggar och fönster och vätska från djuren skvätte över duken. Jag åt två och funderade på hur länge till jag kommer att äta kött. Som det är nu är det ytterst sällan, men jag anser mig vara något mer civiliserad än att sysselsätta mig med slafsande och skvättande från döda djur som stirrar på mig med tom blick.

Även om jag inte var den enda som var något skeptisk till spektaklet, också Petters syster Kajsa har svårt för det hela och har aldrig stoppat en "skalbaggesläkting" i munnen, så var det tydligt att de flesta njöt.

Vi hade i sällskapet även en söt flicka som numera är känd för att vid ett tillfälle ha utropat "Så mycket kött, så lite tid!" när hon fick syn på köttberget Petters käre far hade tillagat på grillen.