När allting blir fel
Idag går ingenting som jag vill. Någon annan har plockat kantarellerna jag med förväntan såg tränga upp ur jorden förra veckan.
Jag fick också veta att heltidskvoten förändrades från när jag gick med på att gå in som vikarie istället för att gå tillbaka på min ordinarie tjänst. Detta innebär i praktiken en lönesänkning eftersom jag måste jobba fler timmar för att få ut den lön jag hade fått på mina 75% som ordinarie, vilket kvinnan på lönekontoret dock inte ville erkänna, hon talade med nedlåtande ton om för mig att min lön inte alls sänks och att hon inte förstod vad jag menade. Får de verkligen göra så? De intygade ju, innan jag accepterade det, att jag skulle jobba på samma villkor och med samma lön som vikarie. Jag är så glad eftersom jag är en stenrik ung student som ändå bara jobbar för att ha något att göra, några lappar hit eller dit spelar ingen roll för mig. Jag är ju ekonomiskt oberoende vid 22 års ålder.
När jag kommer in till stan och ska förnya mitt månadskort går jag naturligtvis till Tidpunkten istället för pressbyrån eftersom man då även får ett värdehäfte. Trots att det är 25 nummer före mig och varken kunder eller personal har några som helst ambitioner att låta det gå snabbt står jag kvar, jag vill ha det där värdehäftet. När det äntligen, efter ändlösa minuter i värmen bland knuffande människor är min tur så är värdehäftena slut, jag glömmer till och med bort att fråga efter en ny ficka till kortet.
Eftersom jag har beslutat mig för att gå på bio ikväll antar jag att det vankas katastrof. Filmrullen brinner säkert upp. Fast det har jag faktiskt redan varit med om vid ett tillfälle.
Nu ska jag gå och bita i en kudde en stund, det bästa hade varit att ha ett piano men tyvärr har vi inget i lägenheten. Det låter alltid vackrare när jag är arg, ett känslotillstånd som är perfekt för musikskapande.
Jag fick också veta att heltidskvoten förändrades från när jag gick med på att gå in som vikarie istället för att gå tillbaka på min ordinarie tjänst. Detta innebär i praktiken en lönesänkning eftersom jag måste jobba fler timmar för att få ut den lön jag hade fått på mina 75% som ordinarie, vilket kvinnan på lönekontoret dock inte ville erkänna, hon talade med nedlåtande ton om för mig att min lön inte alls sänks och att hon inte förstod vad jag menade. Får de verkligen göra så? De intygade ju, innan jag accepterade det, att jag skulle jobba på samma villkor och med samma lön som vikarie. Jag är så glad eftersom jag är en stenrik ung student som ändå bara jobbar för att ha något att göra, några lappar hit eller dit spelar ingen roll för mig. Jag är ju ekonomiskt oberoende vid 22 års ålder.
När jag kommer in till stan och ska förnya mitt månadskort går jag naturligtvis till Tidpunkten istället för pressbyrån eftersom man då även får ett värdehäfte. Trots att det är 25 nummer före mig och varken kunder eller personal har några som helst ambitioner att låta det gå snabbt står jag kvar, jag vill ha det där värdehäftet. När det äntligen, efter ändlösa minuter i värmen bland knuffande människor är min tur så är värdehäftena slut, jag glömmer till och med bort att fråga efter en ny ficka till kortet.
Eftersom jag har beslutat mig för att gå på bio ikväll antar jag att det vankas katastrof. Filmrullen brinner säkert upp. Fast det har jag faktiskt redan varit med om vid ett tillfälle.
Nu ska jag gå och bita i en kudde en stund, det bästa hade varit att ha ett piano men tyvärr har vi inget i lägenheten. Det låter alltid vackrare när jag är arg, ett känslotillstånd som är perfekt för musikskapande.
Kommentarer
Trackback
