Att vara barn i en vuxen kropp

Åh vilken lycka att komma hem till sina föräldrar och inse att man missat surströmmingspremiären! Som dotter till en norrlänning får man utstå en del konstiga företeelser och acceptera att vissa ord uttalas konstigt. Surströmming smakar som tur är inte som det luktar, det smakar högkoncentrerat salt, varför man nu vill äta något som smakar så och luktar förfärligt har jag aldrig förstått men vi har alla våra underliga faiblesser starkt knutna till nostalgi och sentimentalitet. Som att jag kan få lust att plocka fram dockservisen och lite russin när jag kokat saft.

Varm hjortronsylt är däremot bland det bästa som finns och som liten var jag fantastiskt, otroligt, förfärligt avundsjuk på historien om farfars tama ren som gick in och ut ur huset som den ville. Det finns mycket fint uppe i ödemarken.

Ja uttalet var det ju: "schu schöschuka schömän assepterade sitrachonen". Det är kulturarv det, jag kanske skulle lära mig att prata västerbottniska istället för sydsamiska.


Är vi inte väldigt konstiga ändå? Mmm, jäst söndersaltad fisk, mmmm, möglig ost, mmmm, jästa druvor, mmm, mmmm. Ändå slänger folk allt annat så fort bäst före-datumet är passerat, men äter man vissa livsmedel, mögliga, jästa, illaluktande, så kan man lika gärna äta alla andra livsmedel som faller under den kategorin. Jag ska ha surgräddepremiär den 1 september (måste köpa grädde som ska hinna surna innan dess). Någon som vill komma?

Fast jag äcklas av tanken på att min bror och hans vän under sin jorden-runtresa rostade brödet för att det inte skulle synas lika tydligt hur mögligt det var...