Att vara barn i en vuxen kropp

Så här taktisk är min pojkvän:
"Ohhh..." säger jag lite bekymrat i luren.
"Vad?"
"Jag ligger här på mattan med benen i vädret och så är det sådant där ljus du vet, då man ser alla dammkorn. Mina lår är alldeles ludna."
"Jag lade märke till det i helgen faktiskt." säger Petter som om han pratade om vädret.
"Vad?"
"Ja, så får man väl egentligen inte säga..."
"Nej, det får man inte."
"Men det är ju alldeles ljust, det är ju sånt där motljushår som bara syns ibland. Du är säkert lika luden i ansiktet."
"Jaha, nu kom den också."
"Som ett litet skogstroll." Tack, tack, tick, tack.