Högmod går före fall
Jag måste erkänna att jag lidit av viss idétorka de senaste dagarna, har fortfarande två dödssynder kvar; högmod och vällust och jag kan i mitt funderande konstatera att jo visst, jag kanske lider av högmod emellanåt och ja, jag ger oftast efter för alla chokladbegär (om dessa nu platsar i kategorin vet jag inte men å andra sidan är det inte det allra viktigaste).
Om nu chokladbegär faller under kategorin vällust så tänkte jag här och nu både bekänna mina synder och prisa mig själv för min nyfunna måttlighet. På så vis får jag in båda dödssynderna i samma inlägg. Förr (hur långt tillbaka i tiden "förr" är låter jag vara osagt), kunde jag handla choklad för mellan två och trehundra varje gång jag var på Gekås eftersom chokladen är något billigare där än på de flesta andra ställen men inte nödvändigtvis av sämre kvalitet för det.
Jag måste dock tillägga att jag aldrig köpte choklad för några sådana summor i en vanlig mataffär -det hade ju i och för sig inte känts lika okej att lasta upp chokladberget på bandet på Willys i Skene när jämnåriga bekanta sitter på andra sidan.
På senare tid har jag lärt mig måttlighet, när mina syskon och min mor kastar sig över chokladen sitter jag och tar det lugnt, förhoppningsvis hinner jag ta några bitar innan det är slut och i sådana fall sparas dessa förvånansvärt ofta och förvånansvärt länge, för att sedan fungera som nödproviant när jag är i behov av lite bättre humör. Jag är så otroligt stolt över mig själv att jag inte kan sluta prata om hur duktig jag är, inser nu att det här med min måttlighet har ältats i diskussioner med mina syskon en hel del de senaste veckorna och jag har satt mig själv på en fin piedestal. Men, som man säger, högmod går före fall. Jag ligger med andra ord fruktansvärt illa till...
Tänkte passa på att gratulera min kära mor till sina första femtio år som firats med pompa och ståt i helgen. Nu börjar ju för henne den sköna delen av livet, den då man har tid och möjlighet att bli en äkta livsnjutare. Numera får hon koka hur mycket chokladsås hon vill för att ha i kylen så att hon kan stilla chokladbehovet om nätterna, utan att jag tänker pika henne för det.
Jag reserverar mig dock för eventulla ändringar i min inställning angående det där med att pika min mor, det är alltid dumt att lova något man inte är säker på att man kan hålla.
Om nu chokladbegär faller under kategorin vällust så tänkte jag här och nu både bekänna mina synder och prisa mig själv för min nyfunna måttlighet. På så vis får jag in båda dödssynderna i samma inlägg. Förr (hur långt tillbaka i tiden "förr" är låter jag vara osagt), kunde jag handla choklad för mellan två och trehundra varje gång jag var på Gekås eftersom chokladen är något billigare där än på de flesta andra ställen men inte nödvändigtvis av sämre kvalitet för det.
Jag måste dock tillägga att jag aldrig köpte choklad för några sådana summor i en vanlig mataffär -det hade ju i och för sig inte känts lika okej att lasta upp chokladberget på bandet på Willys i Skene när jämnåriga bekanta sitter på andra sidan.
På senare tid har jag lärt mig måttlighet, när mina syskon och min mor kastar sig över chokladen sitter jag och tar det lugnt, förhoppningsvis hinner jag ta några bitar innan det är slut och i sådana fall sparas dessa förvånansvärt ofta och förvånansvärt länge, för att sedan fungera som nödproviant när jag är i behov av lite bättre humör. Jag är så otroligt stolt över mig själv att jag inte kan sluta prata om hur duktig jag är, inser nu att det här med min måttlighet har ältats i diskussioner med mina syskon en hel del de senaste veckorna och jag har satt mig själv på en fin piedestal. Men, som man säger, högmod går före fall. Jag ligger med andra ord fruktansvärt illa till...
Tänkte passa på att gratulera min kära mor till sina första femtio år som firats med pompa och ståt i helgen. Nu börjar ju för henne den sköna delen av livet, den då man har tid och möjlighet att bli en äkta livsnjutare. Numera får hon koka hur mycket chokladsås hon vill för att ha i kylen så att hon kan stilla chokladbehovet om nätterna, utan att jag tänker pika henne för det.
Jag reserverar mig dock för eventulla ändringar i min inställning angående det där med att pika min mor, det är alltid dumt att lova något man inte är säker på att man kan hålla.
Kommentarer
Trackback
