Att vara barn i en vuxen kropp

För ett tag sedan glömde min syster en kastrull på spisen och jag tolkade detta tillsammans med andra signaler under dagen som tecken på att hon är något disträ, varför jag frågade min mor om hon brukar vara det.
"Hon hittar ju i alla fall till köket när vi ska äta." säger mamma medan hon plockar med disken och fortsätter sen: "Jaja, men om hon inte kommer så kan hon ju ha..." hon funderar någon sekund: "gått vilse."

Det är lustigt hur man blir som ett barn så fort man kommer hem och hälsar på sina föräldrar, gårdagen var kämpig för min mor som fick ta hand om tre extra barn som borde vara vuxna.

Min bror till exempel, han har väldiga problem med att inte kladda ner överallt. Han åt morotskaka idag och efteråt fanns det smulor både på golvet och i hans hår. Han har dock varit sådan här ända sedan han var liten, då våra stackars föräldrar fick ställa in hela stolen i duschen efter att han ätit. Filmjölkstallriken hamnade nämligen allt som oftast upp och ner på huvudet.