Att vara barn i en vuxen kropp

Jaha så då har man gått och blivit sjuk också, väldigt mysigt. Mit huvud är fullt av snor så om jag skriver konstiga saker så är det för att det strular med kommunikationen mellan hjärnhalvorna. Inte helt oväntat hade jag svårt att sova natten som var, jag låter som Darth Vader när jag andas så jag ligger ju där i mörkret och är lite rädd att han ska befinna sig i mitt rum. Tända en lampa tänker jag inte göra heller för i år tänkte jag vara modig och ha framme min dockängel över jul om jag tänder ser jag ju henne i det skumma ljuset. Obehagligt. Det är en väldigt fin docka som min farmor sydde kläder åt och gjorde iordning till en ängel, alla barn har fått varsin. Min har dessvärre tappat huvudet som nu sitter ganska ostadigt, man får inte knuffa till henne. Dessutom har jag under åren utvecklat en rätt så avancerad dockskräck. Jag kan ligga på kvällarna och få för mig att hon skulle vrida på huvudet och titta på mig med onda ögon. Jag kan också få för mig att en sån sak som att hon har tappat huvudet skulle göra henne extra ond, min vackra ängel. Dessa nätter sov jag knappt alls, sen slutade jag helt enkelt att plocka fram henne, hon fick ligga nerpackad i sin låda året om. I år beslutade jag mig för att en gång för alla ta itu med det här, och nu när jag sitter här på sängen känns det ganska otroligt att hon skulle anfalla mig. Jag kan nästan skratta åt mig själv, i alla fall nu när det är ljust.
                  För några år sedan såg Petter och jag en film som heter "You scream you´ll die", den handlade just om dockor och att utsättas så för sin värsta skräck fick mig att sluta titta på rysare, aldrig mer. Jag var helt förstörd efteråt och jag tror att det var i och med det här som min ängel inte fick komma fram vid jul. Jag har i alla fall klarat att sova ganska bra trots att hon är i rummet. I torsdags var det inte heller så lätt att somna, men det var inte på grund av dockor eller snor och hosta utan för att Petter låg och sjöng, eller väste är ett bättre ord, "Stilla natt" och "O helga natt". Jag kände mig i alla fall trygg när han låg bredvid, det var skönt.

På tal om obehagliga saker så tillagade min kära mor en kalkon på juldagen då detta hör till traditionen. När vi sitter i köket och spelar något spel som också är brukligt att sysselsätta sig med dagen efter julafton utbrister mamma "åh men titta det ser ut som att det ligger en bebis i ugnen!". Trevligt mamma, nu ser vi alla fram emot middagen.